söndag 26 februari 2012

We, the Web Kids...

We, the Web Kids is a manifesto written by Piotr Czerski (b. 1981-) who is a Polish poet, author, and founder of the band Towary Zastępcze (Replacement Goods), for whom he writes lyrics.
He is a philosophy student and has a degree in computer science.

The original text has been translated into English by: Marta Szreder.

"There is probably no other word that would be as overused in the media discourse as ‘generation’. I once tried to count the ‘generations’ that have been proclaimed in the past ten years, since the well-known article about the so-called ‘Generation Nothing’; I believe there were as many as twelve. They all had one thing in common: they only existed on paper. Reality never provided us with a single tangible, meaningful, unforgettable impulse, the common experience of which would forever distinguish us from the previous generations. We had been looking for it, but instead the groundbreaking change came unnoticed, along with cable TV, mobile phones, and, most of all, Internet access. It is only today that we can fully comprehend how much has changed during the past fifteen years.

We, the Web kids; we, who have grown up with the Internet and on the Internet, are a generation who meet the criteria for the term in a somewhat subversive way. We did not experience an impulse from reality, but rather a metamorphosis of the reality itself. What unites us is not a common, limited cultural context, but the belief that the context is self-defined and an effect of free choice.

Writing this, I am aware that I am abusing the pronoun ‘we’, as our ‘we’ is fluctuating, discontinuous, blurred, according to old categories: temporary. When I say ‘we’, it means ‘many of us’ or ‘some of us’. When I say ‘we are’, it means ‘we often are’. I say ‘we’ only so as to be able to talk about us at all.

1. We grew up with the Internet and on the Internet. This is what makes us different; this is what makes the crucial, although surprising from your point of view, difference: we do not ‘surf’ and the internet to us is not a ‘place’ or ‘virtual space’. The Internet to us is not something external to reality but a part of it: an invisible yet constantly present layer intertwined with the physical environment. We do not use the Internet, we live on the Internet and along it. If we were to tell our bildnungsroman to you, the analog, we could say there was a natural Internet aspect to every single experience that has shaped us. We made friends and enemies online, we prepared cribs for tests online, we planned parties and studying sessions online, we fell in love and broke up online. The Web to us is not a technology which we had to learn and which we managed to get a grip of. The Web is a process, happening continuously and continuously transforming before our eyes; with us and through us. Technologies appear and then dissolve in the peripheries, websites are built, they bloom and then pass away, but the Web continues, because we are the Web; we, communicating with one another in a way that comes naturally to us, more intense and more efficient than ever before in the history of mankind.

Brought up on the Web we think differently. The ability to find information is to us something as basic, as the ability to find a railway station or a post office in an unknown city is to you. When we want to know something - the first symptoms of chickenpox, the reasons behind the sinking of ‘Estonia’, or whether the water bill is not suspiciously high - we take measures with the certainty of a driver in a SatNav-equipped car. We know that we are going to find the information we need in a lot of places, we know how to get to those places, we know how to assess their credibility. We have learned to accept that instead of one answer we find many different ones, and out of these we can abstract the most likely version, disregarding the ones which do not seem credible. We select, we filter, we remember, and we are ready to swap the learned information for a new, better one, when it comes along.

To us, the Web is a sort of shared external memory. We do not have to remember unnecessary details: dates, sums, formulas, clauses, street names, detailed definitions. It is enough for us to have an abstract, the essence that is needed to process the information and relate it to others. Should we need the details, we can look them up within seconds. Similarly, we do not have to be experts in everything, because we know where to find people who specialise in what we ourselves do not know, and whom we can trust. People who will share their expertise with us not for profit, but because of our shared belief that information exists in motion, that it wants to be free, that we all benefit from the exchange of information. Every day: studying, working, solving everyday issues, pursuing interests. We know how to compete and we like to do it, but our competition, our desire to be different, is built on knowledge, on the ability to interpret and process information, and not on monopolising it.

2. Participating in cultural life is not something out of ordinary to us: global culture is the fundamental building block of our identity, more important for defining ourselves than traditions, historical narratives, social status, ancestry, or even the language that we use. From the ocean of cultural events we pick the ones that suit us the most; we interact with them, we review them, we save our reviews on websites created for that purpose, which also give us suggestions of other albums, films or games that we might like. Some films, series or videos we watch together with colleagues or with friends from around the world; our appreciation of some is only shared by a small group of people that perhaps we will never meet face to face. This is why we feel that culture is becoming simultaneously global and individual. This is why we need free access to it.

This does not mean that we demand that all products of culture be available to us without charge, although when we create something, we usually just give it back for circulation. We understand that, despite the increasing accessibility of technologies which make the quality of movie or sound files so far reserved for professionals available to everyone, creativity requires effort and investment. We are prepared to pay, but the giant commission that distributors ask for seems to us to be obviously overestimated. Why should we pay for the distribution of information that can be easily and perfectly copied without any loss of the original quality? If we are only getting the information alone, we want the price to be proportional to it. We are willing to pay more, but then we expect to receive some added value: an interesting packaging, a gadget, a higher quality, the option of watching here and now, without waiting for the file to download. We are capable of showing appreciation and we do want to reward the artist (since money stopped being paper notes and became a string of numbers on the screen, paying has become a somewhat symbolic act of exchange that is supposed to benefit both parties), but the sales goals of corporations are of no interest to us whatsoever. It is not our fault that their business has ceased to make sense in its traditional form, and that instead of accepting the challenge and trying to reach us with something more than we can get for free they have decided to defend their obsolete ways.

One more thing: we do not want to pay for our memories. The films that remind us of our childhood, the music that accompanied us ten years ago: in the external memory network these are simply memories. Remembering them, exchanging them, and developing them is to us something as natural as the memory of ‘Casablanca’ is to you. We find online the films that we watched as children and we show them to our children, just as you told us the story about the Little Red Riding Hood or Goldilocks. Can you imagine that someone could accuse you of breaking the law in this way? We cannot, either.

3. We are used to our bills being paid automatically, as long as our account balance allows for it; we know that starting a bank account or changing the mobile network is just the question of filling in a single form online and signing an agreement delivered by a courier; that even a trip to the other side of Europe with a short sightseeing of another city on the way can be organised in two hours. Consequently, being the users of the state, we are increasingly annoyed by its archaic interface. We do not understand why tax act takes several forms to complete, the main of which has more than a hundred questions. We do not understand why we are required to formally confirm moving out of one permanent address to move in to another, as if councils could not communicate with each other without our intervention (not to mention that the necessity to have a permanent address is itself absurd enough.)

There is not a trace in us of that humble acceptance displayed by our parents, who were convinced that administrative issues were of utmost importance and who considered interaction with the state as something to be celebrated. We do not feel that respect, rooted in the distance between the lonely citizen and the majestic heights where the ruling class reside, barely visible through the clouds. Our view of the social structure is different from yours: society is a network, not a hierarchy. We are used to being able to start a dialogue with anyone, be it a professor or a pop star, and we do not need any special qualifications related to social status. The success of the interaction depends solely on whether the content of our message will be regarded as important and worthy of reply. And if, thanks to cooperation, continuous dispute, defending our arguments against critique, we have a feeling that our opinions on many matters are simply better, why would we not expect a serious dialogue with the government?

We do not feel a religious respect for ‘institutions of democracy’ in their current form, we do not believe in their axiomatic role, as do those who see ‘institutions of democracy’ as a monument for and by themselves. We do not need monuments. We need a system that will live up to our expectations, a system that is transparent and proficient. And we have learned that change is possible: that every uncomfortable system can be replaced and is replaced by a new one, one that is more efficient, better suited to our needs, giving more opportunities.

What we value the most is freedom: freedom of speech, freedom of access to information and to culture. We feel that it is thanks to freedom that the Web is what it is, and that it is our duty to protect that freedom. We owe that to next generations, just as much as we owe to protect the environment.

Perhaps we have not yet given it a name, perhaps we are not yet fully aware of it, but I guess what we want is real, genuine democracy. Democracy that, perhaps, is more than is dreamt of in your journalism."
~Piotr Czerski


Originally published on February 11, 2012, in a local Polish newspaper "The Baltic Daily".
The manifesto has also been re-published in German on Zeitonline.
You can find more translations here.
The Swedish version was translated by: Emma Marie Andersson, Jan Lindgren, Christer Jansson, Emil Isberg and Rick Falkvinge.

This work was released under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License. 

torsdag 23 februari 2012

Datalagringsdirektivet snabbehandlas!

Datalagringsdirektivet är åter på tapeten.

Beslutet om dess vara eller icke vara här i Sverige bordlades för ett år sedan via en minoritetsbordläggning men nu skall den alltså snabbehandlas av riksdagen så att den, enligt regeringens tidsplan, kan träda i kraft redan den 1 Maj i år.

Piratpartiets ståndpunkt är såklart oförändrad och jag finner det dessutom ytterst märkligt att regeringen utifrån all kritik de fått och efter EU-kommissionens egna utvärdering av hur direktivet implementerats i de olika länderna ändå inte har gjort några märkbara förändringar mot tidigare lagförslag, det är i praktiken densamme som för ett år sedan.

Storebror VILL med alla medel se dig.

Läs mer hos Anna Troberg...

Henrik Alexandersson - Datalagringen: Here we go again...

onsdag 22 februari 2012

EU-domstolen granskar ACTA

Det står nu klart efter de massiva protester som ägt rum att beslutet kring ACTA skjuts upp och att EU-domstolen kommer att granska om avtalet bryter mot EU:s grundläggande värderingar eller ej.

Kort sagt så ska domstolen, på uppmaning av EU-kommissionen dessutom, ta reda på om avtalet verkligen är förenligt med EU:s regler och lagar om yttrandefrihet och personlig integritet.
Vi får väl vänta och se...

Men, detta sätter inte stop för fortsatta protester från allmänheten, de genomförs som planerat.

Läs förresten Beelzebjörns inlägg om vad kommissionen anser om demokratiskt riktiga protester...

"Protestvågen mot Acta-avtalet om piratkopiering får nu EU att backa. EU-kommissionen beslutade på onsdagen att skjuta upp det slutgiltiga beslutet och först begära ett ställningstagande från EU-domstolen om avtalet bryter mot yttrandefriheten och dataskyddet.

Avtalet har godkänts enhälligt av samtliga medlemsländers regeringar i EU:s ministerråd och har även fått majoritetsstöd i EU-parlamentet. Men efter protesterna har flera regeringar börjat tveka om avtalet ska ratificeras, och det har nu fått kommissionen att söka stöd från domstolen." 

 SVT Rapport:
"EU-kommissionen beslöt på onsdagen att det omstridda Acta-avtalet, som ska skydda upphovsrättsskyddat material, ska granskas av EU:s domstol.

Oro för att Acta ska begränsa friheten på nätet med förevändningen att piratkopiering ska hindras har orsakat kraftiga protester från internetanvändare.

Flera länder tveksamma EU-kommissionen ber EU:s domstol om "en juridisk bedömning för att klarlägga att Acta-avtalet och dess tillämpning till fullo är förenlig med yttrandefriheten och friheten på internet". 
Tyskland och flera EU-länder i framför allt östra Europa har hotat med att inte godkänna avtalet."

"EU-kommissionen beslutade idag att fråga EU-domstolen om ACTA-avtalets förenlighet med unionens regler om yttrandefrihet och dataskydd. Beslutet kommer efter omfattande protester i många medlemsstater mot ratifikationsprocessen.

- En rättslig prövning är naturligtvis på sin plats. Men dagens beslut är ändå märkligt, både vad gäller tidpunkt och form. Ett domstolsutlåtande är begränsat till att beakta unionens så kallade primära lagstiftning, grundlagarna. ACTA handlar om mycket mer än så, säger Piratpartiets ledamot i Europaparlamentet, Amelia Andersdotter.

- Det viktigaste kommer nu att bli exakt vilka frågor kommissionen ställer till domstolen, säger Andersdotter. Kommer man att ställa relevanta frågor, om avtalets effekter på hur unionens nuvarande och framtida lagar skall tolkas med avtalet i beaktan, eller är det här bara ett sätt för kommissionen att slippa nederlag efter en politisk debatt om informationssamhällets framtid – som engagerat europeiska medborgare över alla gränser?

- ACTA-processen har präglats av hemlighetsmakeri och av en önskan av att hålla avtalet undan allmän debatt, säger Anna Troberg, partiledare för Piratpartiet. Nu när den allmänna debtten ändå hunnit ikapp makthavarna väljer man åter att lyfta bort processen ur allmänhetens ljus.

- Så väl kommissionen som Sveriges EU-Kommissionär Cecilia Malmström och den svenska regeringen måste nu ta ansvar för att rätt frågor, rätt ställda sänds till EU-domstolen. Detta får inte bli ännu ett i raden av makthavarnas svek mot den unga politiskt engagerade nätgenerationen."

WebProNews - ACTA Referred To European Court of Justice 

lördag 18 februari 2012

KD gör en pudel?

Göran Hägglund, Maria Larsson och David Lega gör nu en kovändning i frågan om tvångsterilisering vid könskorrigerande ingrepp.
Som då Kristdemokraterna fram tills nu, med Hägglund och Larsson i spetsen, har varit den absolut starkaste förespråkaren av.

"Alla är lika mycket värda. Från Kristdemokraternas sida har vi varit tydliga med att frågan om sterilisering vid könsbyte – liksom andra frågor som rör barn – kräver noggrann eftertanke och analys. Många transsexuella möts med hat och rädsla, vilket strider mot principen om alla människors lika värde – ledstjärnan för kristen idétradition och därmed för kristdemokraterna. Därför är det vår uppfattning att kraven på sterilisering vid könsbyte bör avskaffas, skriver Kristdemokraternas partiledning."

Nu vill de i alla fall påstå att det var hela tiden meningen att vänta in bättre(?) underlag i frågan och att det "underlaget" nu presenterat sig.

Dvs, they fucked up! och de försöker rädda ansiktet i det här inlägget med en hel del trolleri.

Men, oavsett orsak bakom så har KD nu ändrat sin åsikt och öppnat upp för att äntligen avskaffa denna grymt kränkande och förödmjukande stycke lagstiftning.
Det måste iaf anses vara positivt.

torsdag 16 februari 2012

De vill göra det enkelt för sig, men...

P3 Nyheter - "Regeringen vill att polisen ska kunna få ut abonnemangsuppgifter om folk som begår brott på nätet, även när brottet bara ger böter. Det skriver regeringen i en proposition som har lämnats över till riksdagen.
Om lagen ändras kommer det att bli lättare att komma åt personer som fildelar illegalt - även dem som bara delat en enda film. Det menar Henrik Rasmusson som är upphovsrättsåklagare. Men justitieutskottets Johan Linander (C) säger att det inte kommer att bli någon hetsjakt på fildelare."

"...kommer inte att bli någon hetsjakt på fildelare".
Är det bara jag som får en känsla av déjà vu här? Tycker mig ha hört detta tidigare.
Det är bara att ta sig en titt på den senaste tidens fildelningsfall, det har blivit rena ackorden... sanslöst.
Mer om detta hittar ni på siten; Brottskod5101.

Men samtidigt har EU domstolen konstaterat att piratjakt med alla medel strider mot EU-lagen.
"EU-domstolen har i dag meddelat sin dom i det viktiga upphovsrättsfallet SABAM mot Netlog. Domstolen konstaterar att det strider mot EU-lagen att tvinga internetleverantörer att övervaka och filtrera innehåll på nätet för att jaga fildelare. Domen innebär att upphovsrättsindustrins taktik att stämma internetleverantörer med syfte att stävja delning av kultur på nätet har havererat."

Det lär komma mer...

Relaterade inlägg:
Gothbarbie: Enklare jaga ungdomar som fildelar
Opassande: Det där med bevisbörda och fildelning
Anna Troberg: Mot EU-lagen att bedriva piratjakt till vilket pris som helst
Full Mental Straightjacket: Nu fildelar jag!
Futuriteter: Fler svepskäl

En spricka i fasaden?

Implementeringen av ACTA-avtalet börjar nu halta ordentligt.
Efter massiva protester mot ACTA så har flera länder, däribland Polen, Tjeckien, Slovakien, Lettland, Tyskland, Rumänien och nu även Nederländerna och Bulgarien, fått kalla fötter och avbrutit sina respektive processer för att ratificera avtalet.
Sverige då? Ja, här är det fortsatt knäpptyst. Regeringen vill inte prata ACTA över huvud taget.

EU-kommissionen å sin sida diskuterar en, om än delvis, taktisk reträtt medans krafter i parlamentet försöker sig på att trolla bort viktig info kring frågan.

Den stora frågan är bara hur många fler länder som behöver dra tillbaka sitt stöd för ACTA och hur många fler röster som behöver höjas innan gränsen är nådd och chanserna att ändå tvinga igenom avtalet får anses vara lika med noll?

Än är det inte över, men de senaste dagarnas utveckling inger ACTA-motståndare och demokratikämpar över hela Europa stort hopp för framtiden.

Också läsvärt...
Beelzebjörn: Alarmism och tillitstorka

DN: Rumänien säger nej till ActaSvenska
YLE: Tyskland skjuter upp Acta-omröstning
SR Ekot: Tjeckien och Slovakien backar om Acta
Europaportalen.se - Engström: Vi har god chans att stoppa Acta

New Europe: ACTA: Too big to fail, too controversial to save?
The Baltic Times: ACTA protests sweep through the Baltics