tisdag 20 september 2011

Wir sind Piraten!




Shit! Kan man vara annat än glad och stolt över söndagens historiska valseger för tyska piratpartiet? GRATTIS PIRATER!
Slutresultatet visar nu på 8,9 procent av rösterna och därmed får piraterna 15 mandat i Berlins delstatsparlament.
Väl kämpat, väl vunnet! :)

Att både piratenpartei nationellt liksom i Berlin gick till val med en avsevärt bredare politik än svenska piratpartiet har väl ingen missat vid det här laget. Men onekligen har det också gett resultat.
Jag vill inte spekulera för mycket i just detta mer än att jag hoppas innerligt att vi pirater här hemma i Sverige drar någon form av lärdom av detta och tar oss en rejäl funderare över hur vi bäst får till en balanserad bredd och djup i vår egen piratpolitik. För egen del så är enbart kärnfrågornas tid förbi, det måste tänkas större och bredare som sagt.
Men arbetet är igång, inte minst från Ung Pirats håll, vilket är glädjande.

Ett historiskt val indeed. Och som partiledare, Anna troberg skriver; Piratrörelsen lever och frodas!
Nu gäller det också för våra tyska partikollegor att leverera, och jag har stort hopp om att de kommer att göra just det. Deras parlamentariska arbete kommer att bli mycket intressant att följa framöver.


Congratulations to Piratenpartei for your historic victory to the Berlin state parliament!



Andra som bloggat:

Henrik Alexandersson (med länkar till internationell medierapportering om valsegern)
Förbundsordförande Gustav Nipe; Berlin leads the way
Viktualiebrodern
Isak Gerson; Hur valvinnande äger rum
Flickus Flackus Flum
Magnihasa
Gustav Nipe: Vad kan man lära av Berlin? (mycket insiktsfullt och helt korrekt)

söndag 11 september 2011

A day of remembrance...


Det är Söndagen den 11 September 2011, exakt tio år har gått sedan den där ödesdigra dagen 2001 då världen stod stilla och såg på i skräck och förtvivlan.
World Trade Center i New York var under attack! Snart därefter också försvarshögkvarteret Pentagon i Washington DC.




























För egen del så minns jag det som om det vore igår.
Denna Tisdag den 11 September 2001 var jag hemma hos min dåvarande flickvän tillsammans med hennes rumskamrat i Trollhättan.
Vi hade precis fikat då jag fick ett samtal från min lillebror om att slå på nyheterna, en olycka hade skett i New York.
Vi slog på CNN och såg det norra tornet av World Trade Center uppslukad i tjock rök... en remsa for förbi nederst i bild om att ett flygplan hade krashat in i tornet i vad som just då misstänktes vara en olycka. Någon minut går och jag kan inte riktigt förstå vad jag ser. Men då, medans nyhetsuppläsaren försöker få klarhet i vad som sker ser vi ett plan till komma in från vänster i bild och smälla in i fasaden på det södra tornet.
Detta var ingen olycka... USA var under attack.

Jag lånade telefonen och ringde hem till min far (som kommer från USA ursprungligen). Han såg på detta också och jag hörde att han var nära till tårar. Han kunde inte heller tro på att detta höll på att ske. Att höra min far, en stark och stolt man, låta så uppgiven var för mycket för mig. Jag bad att få ringa tillbaka om en stund. Det hela var för overkligt... efter att ha stirrat på tvn i vad som kändes som en evighet med mestadels samma bilder om och om igen så var jag tvungen att stänga av. Jag tog en promenad runtom centrala Trollhättan, försökte ta in vad som hänt och vad detta innebar framförallt.... det kändes overkligt, det kändes som om något var annorlunda med världen och den trygghet man kände för sin tillvaro.
Och det var det.

Vi vet alla vad som följde och vad som fortfarande följer denna dag i September då USA anfölls i vad som blev en av världens värsta terrordåd genom tiderna och världen förändrades den dagen.


Idag skall jag minnas och hedra de 2893 liv som släcktes den dagen och de hjältedåd som utspelade sig mellan familjer, kollegor, vänner och främlingar.



"Remember and honor the thousands of innocent men, women, and children murdered by terrorists in the horrific attacks of September 11, 2001.


Recognize the endurance of those who survived the courage of those who risked their lives to save others, and the compassion of all who supported us in our darkest hours.


May the lives be remembered, the deeds recognized, and the spirit reawakened be eternal beacons, which reaffirm respect for life, strengthen our resolve to preserve freedom, and inspire an end to hatred, ignorance and intolerance."




Andra som bloggat:
Magnihasa: När våldets tid är kommen.
Anna Troberg: Vi hanterar tyvärr inte andras illvilja väl.
Scaber Nestor: Idag firar krigshökarna årsdagen av den bästa ursäkt de någonsin fått. 
Opassande: Vad är det vi glömmer idag? 
Zac's åsikter på ett fat: 9/11 - tio år efteråt, vem vann egentligen?
HAX: Skulle vi kunna få våra liv tillbaka, tack?
Sagor från livbåten: Vem vann egentligen?